lördag 20 december 2014

Tapetserarn och möblerna.

Häromdagen åkte jag till en tapetserare för att köpa lite material och klev rakt in i min dröm. Hennes verkstad låg i ett eget litet hus vid vägen, i utkanten av den tomt hon och hennes familj bodde på, i en träkåk med tinnar och torn värdiga villa villekulla. Inuti verkstan var det vitmålad träpanel, köpmansdisk och spröjsade fönster, till och med ett mitt i väggen som avskiljde det lilla köket från verkstadsrummet, köket naturligtvis med en pinnsoffa i, vackra kuddar så klart. Själva tapetseraren hade sköna glasögon, rufsigt hår och höll på att drunkna i sin grå mönsterstickade tröjan med uppkavlade ärmar. Helt perfekt med andra ord.
Dessutom höll hon precis på att klä om ett gäng stolar i William Morris-tyget Golden Lily, som verkar förfölja mig på ett nästan spöklikt sätt (förutom att vi har det som tapet i både hall och kök, men iallafall).
Jaha. Så ska jag ha det. När jag blir större.

Iallafall. Jag är klar med min fåtölj. Den blev faktiskt skitbra om jag får säja det själv. Jag köpte den på Refurn (tips!) för typ 300 spänn och då såg den ut så här:


Inte jättekul. Men sen blev den så här:



Tyger heter Smoke Blue ur serien Dune från Romo. Från början hade jag allsköns planer på supermönstrat William Morris, men gjorde en plötslig och oförklarlig kovändning och så blev det så här.

Och så har jag styrt upp en pall som jag klädde om i somras men då på gammal, dålig stoppning. Nu gjorde jag om och rätt. Ny stoppning och det här superfina tyget; Saga Forest från Littlephant.
Spraymålade benen med färg från Panduro som jag lovat mig själv att inte köpa eftersom den är dyr och dålig. Svårt att få jämn ytan och tål ingenting. Men aaanyway... Fint blev det, tycker jag.



lördag 22 november 2014

Grattis till oss.

Ikväll har vi varit på Trattorian och firat vår 7-årsdag. Vi har alltid gått dit på vår årsdag eftersom det var dit A bjöd mig på vår första middagsdejt, fast då hette det Kungsholmen. Nu har det blivit nya ägare och servisen var lite snurrig och vi blev av med en hel primi piatti någonstans på vägen men min grillade havsabborre?! Mah gawd. Grillade havsabborre, jag älskar dig.
Är hemma nu, barnen sover, jag äter glass och dricker vinterns första glögg med fötterna på bordet, Tropic Thunder på tv. Det går bra nu.

fredag 21 november 2014

Jinx.

Vi fick en smart bebis som tidigt insåg att det inte är någon idé att vara morgonpigg i ett hus fullt av sjusovare. Vi får ställa väckarklocka för att hinna i tid till förskolan och försover oss ofta ändå, det hjälper inte att ha bebis.
Så när jag igår kväll sa till A att jag väntat hela veckan på att det ska bli fredag, då Knappen är hemma också, så att vi slipper gå upp så var jag rätt säker på att det vankades sovmorgon idag.
Det skulle jag inte ha varit. Klockan sju stod bebis upp i sängen, pekade med hela handen och skrek "Titta!"

torsdag 20 november 2014

Knappen.

Vårt stora barn fyllde fem i augusti. Eller, var det 15? Eller 30? Man kan inte så noga veta med honom. På natten när han kommer vill han sova nära, med fotsulorna mot mina lår, ena armen runt min nacke och den andra runt nallen. På morgonen släpar han demonstrativt samma fötter efter sig, stönar Men åååh, du fattar ju ingenting öh!
På dagen ringer förskolan; han har gjort ett svandyk ner för en trappa och landat på munnen/näsan. Vi får en akuttid hos tandläkaren och där går han rakt in och börjar klä av sig jacka och tröja, han ska ha bara t-shirt tydligen och så skakar han liksom loss axlarna lite som om han laddade innan han hoppar upp i stolen. Jag, som inte är jättebra på de här situationerna, backar långsamt ut i korridoren med klump i magen. A, stabil som ett berg å andra sidan, är med honom när han utan så mycket som ett pip låter tandläkaren pilla och trycka och till och med röntga de två lösa framtänderna trots att han får kväljningar flera gånger av den där plastbiten han måste hålla fast med bara tänderna.
Efteråt, på väg till McDonalds för den utlovade milkshaken, frågar han försiktigt om han inte skulle kunna få en leksak? Lilla hjälte. OM du kan få! Så liten och så himla modig och kaxig och mysig och klok och tankspridd och surpuppa och vår fina fina unge.

onsdag 19 november 2014

Bra sälj, Åhléns!

Åhléns julkatalog hade den här skönt peppiga texten på sin förstasida i år.


Ett mästerverk i dubbla budskap, instagrammade jag.

Jag får sällan julpanik. Inte för att jag älskar julen, GLÖGGKVÄLLARNA, MINIJULAFTNARNA, BARNENS JULKLÄDER, DEKORATIONERNA OCH HERRE GUD MODET! utan med största sannolikhet för att våra jular varit utan allt det där. Jag, A, barnen, mamma, en gran, julmat, några klappar hemma hos min mamma. Julafton och på juldagskvällen serveras rester.
Jag vet att min mamma kan småstressa lite innan, vara orolig att det ska fattas någon något på julbordet (vilket det så klart aldrig gör). Annars är vår jul väldigt low key.
Men vet ni vad, Åhléns, när jag läser den här till synes förstående men till slut ändå skenheliga texten känner jag att vi allra helst kan skita i jul. Verkar asjobbigt.

tisdag 18 november 2014

Crunchy.

ICAs "Crunchy" med äpple och kanel, har ni ätit det? Det är i princip äppelpaj i müsliform. Jag äter numera yoghurt med "müsli" till efterrätt. Har ej vågat titta på näringsdeklarationen. Känner starkt på mig att det är slut på det roliga då.
Ska äta "nattmacka" nu och väljer mellan rågbröd med kokt ägg eller Crunchy. Hur dessa två alternativ vaskades fram är ett mysterium men jag har pms och då kan jag tyvärr inte ta ansvar för sånt. Inte heller för det uppenbara valet.

Och värre blir det.

Den här föräldraledigheten har gjort pensionär av mig. Jag har blivit en en-projekts-människa. En sak planerad per dag räcker alldeles utmärkt, annars blir jag lätt stressad och får flackande blick. Jag insåg det när min mamma var här på middag ikväll och berättade att hon blivit sån och jag spontant kände att Ja-a, så ÄR det verkligen! Vinterhalvåret gör ju inte saken bättre heller, när dagen är typ sex timmar lång. Allt som måste hända efter klockan fyra blir så sjukt trögstartat bara för mörkret och man åker omkring i allt det svarta och bara vad gör jag i den här natten?
Så, en grej om dagen, så där vid lunch ungefär. Tillvarons al dente.

Färdig!

Igår blev jag klar med pappas gamla karmstol, mitt första tapetseringsprojekt!
Före:
Karmstol à la 60-talsdirektörskontor. Precis vad det varit också.


Sen hände lite av det här.



Och sen blev det så här:





Känner själv att jag fick 4 magnethammare av 5 möjliga för detta första projekt!

lördag 15 november 2014

Blocket schmocket.

Mot bättre vetande lägger jag ut saker på blocket. Den här gången skänker jag bort ett, eventuellt som golv betraktat, obrukbart golv. Man skulle istället kunna kalla det en jävligt stylish hög plankor. För att uppmuntra till ägarbyte försöker jag lite hurtigt inspirera till att göra något annat KREATIVT med det. Hindrade mig när jag gick Ernst på annonsen och började rada upp förslag; sänggavel! träkoja!
Såatteh... jag sätter mig och väntar på den sedvanliga blocket-framkallade mailkorrespondenshjärnblödningen.


(men alltså, seriöst. jag har ett skitfint golv som kan bli nåt annat om du vill ha?! typ sänggavel!)

V-tecken.

I övermorgon är det måndag igen och JAG SKA TILL SKOLAN VA! Känsla inför det: lycklig fuldans i kombination med detta bröl: Wuoöäaouö! Plus V-tecken så klart.

torsdag 13 november 2014

Livscoachgrisejente

Okej, nu skiter vi i allt gnället i förra inlägget och går vidare. Mot Karins Konstgrepps instagram (karinskonstgrepp, alla med på den?) och #livscoachgrisejente. Hela alltihopa känns liksom bättre nu.

You have deactivated your Facebook account.

Ja, nu har jag det. Häromdagen delade en barndomskompis ett blogginlägg skrivet av en mamma om varför de hade sina barn på förskola. Det var ett rätt märkligt inlägg som till en början blandade ihop två olika sakfrågor för att sen aldrig följa upp kopplingen dem emellan. (nej, jag länkar inte för då måste jag leta upp inlägget och då kommer jag vara sur hela kvällen). Till en början anklagades föräldrar som gör andra saker än att jobba när barnen är på förskolan för att inte respektera förskolepersonalen och deras arbete. Sedan gick resonemanget över till att utförligt beskriva hur den här familjen aldrig gjorde någonting! utanför jobbet utan barnen, med en tydligt fördömande ton mot föräldrar som gjorde det, i den gamla varför-skaffa-barn-om-man-inte-vill-vara-med-dem-andan.

Sedan följde ett tredje stycke med en fantastiskt fin och respektfull hyllning till förskolepedagoger och det arbete de gör för att hjälpa våra barn att förstå och kunna manövrera i den värld vi lever i. Det var fina ord som all förskolepersonal förtjänar att få höra oftare än vad jag kan tänka mig att de får och jag håller med bloggförfattaren till punkt och pricka!

Men allt innan det. Pekpinnarna, det snurriga men ändå högljudda resonemanget som spretade åt alla håll, det oresonliga värdet som lades i att dra runt sina barn i alla tänkbara (och för barnen säkert ointressanta) ärenden bara för att vara tillsammans, och att tala om det, inte som i så-här-gör-vi-i-vår-familj-punkt, utan med ett tydligt pekfinger mot de som väljer att göra annorlunda. Den helt befängda anklagelsen att föräldrar som gör annorlunda inte respekterar förskolepersonalen. Jag blir galen. Provocerad. Trött och förbannad.

Det här inlägget har gnagt i mitt bakhuvud i flera dagar nu. Det finns lika många sätt och anledningar till förskolevistelse som det finns familjer. Att tro att man (helt ogrundat) kan sätta sig över andra människor och deras beslut på det sättet ger mig eksem. Sen började mitt facebook-rage gnaga. Facebook gör mig mer irriterad och trött än glad och när jag loggade in idag och det här förskoleinlägget delats ytterligare och låg överst i mitt flöde såg jag det som ett tecken att det var dags. Hej då facebook.

Disclaimer. Naturligtvis finns det MYCKET värre ämnen som tas upp på fb att uppröras över. Och mycket gott såklart, men det funkar inte för mig bara.

torsdag 6 november 2014

Månadens djur är givetvis...

Älg. Så jobbigt det var att inte riktigt våga släppa ut barnen själva eftersom älgkon var sur och de strök precis runt husknuten och ändå så outsägligt sorgligt när kommunens viltvårdare lät hälsa att kalvarna nu var "borttagna" och att kon, när hon slutat leta efter dem, skulle lugna ner sig. Jag och A hade ju ponerat att man förmodligen sövde ner dem och flyttade dem. Så naivt, inser jag nu. Vill gråta lite när jag tänker på att hon simmade över hit i tron att, vad? Inte fan att ett halvt grannskap upphetsat skulle instagramma henne (mig inräknad) innan vi tog kål på hennes ungar. Nej, nu kan jag inte tänka på det mer.

(Rubrik från Onekligens novemberlista)

Skolan och bänken.

Det här håller jag på med på kursen. Det är min pappas gamla arbetsstol som jag fixat ny sits och nytt tyg på. På insidan av ramen undertill har jag skrivit vem jag är och att det är mitt första tapetseringsprojekt och datum och tänker mig att någon kanske klär om den här igen om 30 år och hittar mitt meddelande. Då kanske de blir glada.
Tyget är från Littlephant och är egentligen inte ett möbeltyg men ah-ja. Så himla mycket sitter jag ju inte på den här stolen. Alltså, före-bild där uppe, efter där nere.


(Plus: dagens duck face-selfie: klarade 40 kg i bänkpress igår. Vet egentligen inte om det är mycket eller lite i någon slags greater scheme men det var tungt som fan och jag tänker att jag ska bli asbra på att bänka.)

onsdag 5 november 2014

Så klart hon hade!

Har fått svar av Kråkan. Älskar röstmeddelanden.