torsdag 25 september 2014

Men hallå?

Alltså, jag har inte läst på så sjukt länge. Det är helt tomt i läshjärnan, inget in inget ut. Trots att jag börjat på två svinbra böcker ("Sommarljus och sen kommer natten" av Jón Kalman Stefánsson (!) och "The Lost City of Z" av David Grann) som blir det bara inte av. Jag läser inte. Det kan vara di här barna, att när de väl somnat går min hjärna över i stand by läge och kan bara ta in flytande intellektuell föda, läs: rörlig bild. Och det är så otroligt tråkigt. Jag känner mig som att en tredjedel av min person är sjukskriven. Hade med mig en bok i helgen när jag var på spa med min svägerska (spa... mmm...), låg på en schäslong i badrock, mätt på frukt och te utan en enda tid i världen att passa och det enda mitt huvud kunde tänka sig att göra vara att ligga helt stilla och glo på grantopparna utanför fönstret. I flera timmar. I kid you not.
Hur gör man? Hur kommer man igång igen?

måndag 22 september 2014

Måndagstips.

Karin går som vanligt från klarhet till klarhet. Idag om attityd. "Rimlig attityd". Genialt.

http://www.karinskonstgrepp.se/2014/09/dalig-attityd.html

Berlin-baserade tatueraren Chaim Machlevs instagram dotstolines. OMFG. Jag måste åka till Berlin och tatuera mig lite, känner jag. Eller så kan vi tatuera A, det spelar inte så stor roll, bara det blir gjort.


Måndagsbergochdalbanan.

Här sitter jag i soffan och har pms och äter chokladsås med glass. Jag har varit skitsur nu på kvällen. Eller först var det okej för jag har varit på kurs och känt mig som värsta proffsiga hantverkaren hela dagen. Sen typ sjönk vår båt mitt i middagen och sen kom hösten och jag tvättade fler maskiner än jag orkade hänga och sen hängde det ytterkläder på en köksstol och plötsligt var jag sur. Och nu äter jag sås. Jag har sent om sider bett om ursäkt till de som är vakna, de andra får jag ta imorgon.

Men alltså, måndagar = kursdagar = favoritdagar! Idag var tredje tillfället och hittills har vi övat på att göra en stolsits på gammalt vis men idag blev jag klar med den och kunde börja på mitt första riktiga projekt! PEPPEN! Jag ska jobba med arvegods från pappa, den karmstol han hade vid sitt skrivbord hemma ända sen jag var liten. Älskar hela grejen. Taglet, verktygen, de konstiga orden.


  

söndag 21 september 2014

Det stora lilla barnet.

Bebisen är sjuk. Hur är det möjligt, tänker jag först tills jag inser att en mer relevant fråga är hur han lyckats inte vara sjuk typ någonsin med en storebror i förskolan under samma tak. Ijallafall. Skruttig och lite febrig och sover en massa. Tittar på en och knölar ihop ansiktet för att riktigt visa vilket skitliv det är just nu.
Bebisen fyller även 1 om tre veckor och slutar därmed att vara bebis. Är det verkligen okej? Tror inte. När Knappen var liten så längtade jag liksom hela tiden till att han skulle bli större, så att man kunde slappna av lite. Den här gången tog det bara ett par månader innan vi började fråga oss hur vi ska kunna leva utan en sån där som ålar runt, ömsom pratar med ömsom äter saker och asgarvar åt en ketchupflaskas blotta existens. Den här bebisen är så sju-hukt jäkla gullig. Och rolig. Och, förutom de första två, även tandlös vilket vi efter en del fundering insåg är anledningen till skruttigheten. Hur som. Har gillat att ha bebis igen mycket mer än jag väntade mig.

 Vart tog den här bebisen vägen?

fredag 19 september 2014

Gjiöra kullerrbyttalainen.

När det är dags att sova vill jag att vi ska läsa "Ska vi va?" av Pija Lindenbaum men Knappen insisterar på att läsa en sönderfallande, säkert flera hundra sidor lång Richard Scarry-bok på finska. När jag vägrar så lägger han sig brevid mig för att "läsa den själv". Så nu läser han. På "finska" som låter som en amerikan som pratar svengelska. Uttalar alla r som om han hade gröt i munnen och så.
Det är fantastiskt.

torsdag 18 september 2014

När börjar bebisar städa?

Kan eventuellt vara så att det yngsta barnet varit och rivit i bokhyllorna och att det legat ett mindre träsk av böcker, magasin och cd-skivor på golvet sen igår (eller förra veckan) men eftersom det mesta ligger under och bakom en fåtölj kan det ju också hända att man råkar inte orka se det. På ganska länge. Jag kanske borde ta tillfället i akt och som ett experiment se hur lång tid det tar innan 5-åringen börjar städa självmant.

Känns ju sådär.

Jag har färgat håret i den något velande färgen "Brown black". Den var mer black än brown skulle det visa sig. A har under kvällen frågat om det "känns bra" att färga håret, antagligen för att jag pratat om det ett tag, men har inte utvecklat sin kommentar mer än så. Osäkert hur jag ska tolka det.

Råkade döda en stor husspindel (varning, bildgoogling i länken) också. Det var inte meningen, den råkade hamna mellan glaset och golvet när jag skulle fånga och kasta ut den och blev dekapiterad. Nu har jag dåligt samvete eftersom jag var tvungen att jaga den och den hann liksom haja att det var trubbel på gång. Kan spindlar få dödsångest?

Alltså. Grym med eventuellt missklädsamt hår. Skön torsdagskombo där.

Hej då.

tisdag 16 september 2014

Sitt kvar i bilen, barn, mamma ska bara...

I morse när vi åkte till förskolan och det var tät dimma som lagt daggdroppar på varenda spindeltråd i hela skogen? Magiskt.






onsdag 10 september 2014

Kanske när jag blir stor.

I måndags började jag på en kurs i möbeltapetsering. Det är det jag ska göra nu, gå på kurs på måndagar och vara mammaledig resten av veckan. För nästan två år sen, när jag hade min sedvanliga yrkesrelaterade livskris sa min bästis "Men ska inte du bli möbeltapetserare?". Nu har jag stött och blött det ett bra tag och insett vilken jäkla bra idé det var. Att jag inte tänkt på det tidigare. Så nu ska vi se om den funkar lika bra i praktiken. Hur som helst var det himla fint att sitta där på en pall vid en bänk och spänna sadelgjord, sy med kroknål och bli lite skitig under naglarna. Det blir nog bra, det här.

Hemma fortsätter ampeltillverkningen. Alltså, kan inte sluta.




söndag 7 september 2014

Blocket

Häromdagen fick jag och A ett ryck och började sälja grejer på blocket. Sånt vi inte tänkt på att sälja tidigare och sånt vi tänkt på i flera år att sälja men aldrig kommit oss för, typ radiatorer och parkettgolv från gamla stugan som istället tagit upp i princip all plats i vårt lilla förråd, så himla smart. I ren iver har vi rivit upp grejer omkring oss och utropat den här?! eller den här?!
Det ÄR verkligen en lisa för själen att rensa ut, göra sig av med.

Tills jag inser att för varje grej jag lägger ut på blocket skaffar jag mig åtminstone en till främmande person att ha att göra med. Dåligt stavade mail, intressen som snubblar på tröskeln och går upp i rök, tusen frågor. Om det hela kommer att vara värt det återstår att se.

onsdag 3 september 2014

Så himla sorgligt i skogen.

Tidigare idag berättade vår granne att hon fått ringa viltvårdare igår för att det låg ett rådjur på hennes tomt som knappt kunde röra sig för att hela bakdelen släpade i marken bara. Den hade släpat sig en bit in i skogen när man kom i närheten och ett kid hade hoppat iväg bland träden. Och sen hade viltvårdaren kommit och skjutit det och sagt att det var en get och att nästan allt varit brutet och att hon var uppenbart diande. Nu tänker jag på kidet och vill grina lite mest hela tiden.

Ursäkta den hurtiga pysselstilen men alltså there's no stopping.

Ja, Äpplet har blivit pysselblogg, kan inte hjälpas. Efter workshopen igår kom jag hem och styrde ihop en lampa i ren iver. Skärmen köpte jag på Myrorna för ett halvt liv sen men den har bara legat på hyllan tills nu. Här är en före-bild när jag har den på huvudet helt vanligt, när jag dessutom är flera år och ett par barn fattigare än idag.

Någon otroligt kreativ och tålmodig person har klätt in den i intrikata lager av plastband som jag inte haft hjärta att röra förut men plötsligt förra veckan brutalt klippte sönder. Kvar blev skelettet som jag sprayade med samma färg som kulorna i ljusstaken. Det jag är mest nöjd med är nog lamphållaren i porslin, så fin! Och faktumet att jag lyckades plocka ihop alla elektriska delar i någon random el-webshop utan att det blev fel grejer. Träkulor och en textilsladd, "antik" glödlampa som är alldeles för stor visserligen men iallafall, ett passande fönster och så var det klart!



Går nu runt som en hungrig hund och sniffar genom hela huset efter saker som kan behöva lite färg, någon träkula eller lite ampel på sig. Man kan aldrig få nog av någotdera. Eller jo. Men inte just idag.

Tre timmars bliss en vanlig tisdagkväll.

Igår kväll var jag hos Betonggruvan och lärde mig knyta amplar i makramé. Betonggruvan aka Josefine Halfwordson och möbelmakaren Mimmi Staaf håller såna här workshops titt som tätt, håll koll på hemsidor alt insta (@betonggruvan och/eller @mimmistaaf) och gå på en sån för det var helt fantastiskt. Hashtagen #hantverka skapades igår också om man vill kolla hur det såg ut. Även om jag inte är så bra på att mingla och ibland antagligen framstår som direkt konstig bland folk jag inte känner (typ inser att jag svarar på tilltal alldeles för sent eftersom jag fastnar i funderingar på vad jag ska svara) så var det himla fint att sitta runt ett bord tillsammans med andra och göra något med händerna. Eventuellt kommer jag nu knyta amplar tills vi har slut på fönstergluggar. Och sen knyta ampel runt en lampskärm och en termos och kanske också ett barn.








tisdag 2 september 2014

The Killing.

Okej, så nu har jag också sett klart The Killing S04. Och det är bitterljuvt. Säsong 4 var inte den bästa och slutet har jag också lite dubbla känslor inför. Sara Ödmark på tvdags.se formulerar ungefär exakt vad jag känner; den där djuplodade, lojala vänskapen helt befriad från sexuell spänning har för mig varit en av seriens största behållningar, så att kyssen i slutet uteblir var en lättnad kan man minst sagt säga. Att de ser på varandra med kärlek och faktiskt ser friska och välmående ut kan jag absolut vara med på men om mer följer så behöver inte jag nödvändigtvis veta om det.
Kommer sakna Linden och Holder dock. Regnet, ciggen och bitande ärlighet.

måndag 1 september 2014

P to the M to the S.

Jag har lite pms, tror jag. Jag har skaffat mig en mens-app så att jag kan hålla reda på och förstå mig själv och annat som man nu för tiden kan anförtro sin mobiltelefon. Jag har inte haft den så länge än, appen, så min cykel har inte riktigt hunnit utkristallisera sig ännu, men en god gissning är att vi är någonstans i veckan före. Hur som helst skulle det förklara bland annat det sammanbrott jag fick igår när jag kollade på andra säsongen av Masters of Sex och det var hemskt om ett spädbarn som fötts tvåkönad och hade en skitpappa som tyckte att han ("han" enligt kromosomuppsättningen) var ett missfoster. Så skulle han opereras och satt fast i en ställning och skrek och då var det som att kroppen min slets itu och instinktivt slängde jag ipaden ifrån mig och bröt ihop och fulgrät. A fick klappa och göra te och macka och övertyga mig om att för de allra flesta bebisar så går det bra och att de oftast inte har skitpappor och att det inte var på riktigt.
Usch, nu börjar jag tänka på det igen. Måste gå och göra te och macka.